Äventyret började med att vi steg på bussen vid hamnen i Waxholm. En av deltagarna hade missat planeringen helt och hade råkat hoppat på bussen en dag tidigare än alla andra. Denna dag var scouten därför dubbelt så redo som alla andra mindre redo scouter i laget. Vi bytte färdmedel från buss till tåg och lyckades med knap tidsmarginal komma fram till tävlingsplatsen. Råseglet var nästan fultaligt denna kalla skäggiga söndag, sex stycken med ledare. 

Så då stod vi med våra vackra och mycket välgjorda pappersskägg och väntade på startsignalen. Vi bästemde att börja med kontrollen som låg längst bort. Det var en klassisk scout övning. Vi skulle följa instruktioner som var krypterade med olika sorters skiffer. En av instruktionerna så åt oss att gå till ett hus men tydligen kunde bara kontrollanterna se det. Dem måste använt någon sällsynt knop eller kankse hade dem en superscout bland väskorna för på något sätt såg dem tydligen huset som stod bakom kullen med den höga törnbusken på. Uppgifterna vi gjorde gav oss fyra kort. 

Nesta station var olika knepiga och knopiga utmaningar. Vi tvingades skriva dikter och knyta några knopar som belönades med ytterligare sex kort. Förvirrade och undrabdes över vad korten betyde gick vi vidare till nästa prövning. 

Vi besökte en professor i hans gamla vetenskaps tält och blev testade på våran intelligens. Vi fick hitta ord i det periodiska systemet, paraihop namn med bilder av gamla vetenskapsmän och kvinnor samt se mönster i numreringen av kort. Med vår gemensamma kunskap och intellekt lyckades vi passera alla prövningar med särskild hjälp från Märta. Vi blev belönade med tre kort samt ett stort.

Nästa prövning kom i form av ett tillgångatagande av hjärter dam. Vi tvingades gå genom en hinderbana medan alla i vårt lag hade var sitt handikapp. Mia och Filip sydes ihop, Märta försattes i ett shock tillstånd, Daniel tvingades gå baklänges med endast en spegel som guide och Simon blev också handikappad på något sätt. Efter mycket skratt och blåmärken tog vi oss igenom hinderbanan och blev igen belönade med ett antal kort. Sedan satte vi oss på ett lagom bekvämt ställe och åt lite lunch. Under lunchen smög sig en reporter in bland oss och ställde några frågor. Vi meddelade henne att på Island fanns det vulkaner och frisorskolor och sedan gick hon iväg med ett besynnerligt roat ansiktsuttryck. 

Nästa äventyr kom i formen av ett krocket spel med lite besynnerliga mål. Vi fick en boll och klubba per scout och skulle slå bollarna först mot en flaska, sedan träffa en pinne i marken, navigera bollarna förbi en te bjudning någon satt upp mitt i banan, planera fyra bollar på fyra kort och tillsist slåned en hink med en katt på. Efter ett antal för hårda och för lösa slag lyckades vi med uppgifterna och fick tre kort. Vi lyckades även ge bort det stora kortet.

Den sista kontrollen var en te bjudning med hattmakaren. Vi brygde te och glaserade kupckakes enligt några mycket långa och komplicerade instruktioner. Vi presenterade de sedan genom att vandra en mycket hall och brant väg till te bjudnings tältet. Våra skapelser fick mycket höga betyg och belönades med fler kort. 

Vi gick sedan iväg i väntan på resultaten. Efter några minuter och koppar varmt te senare ropades alla scouter till samling. Resultaten visade att vi inte vunnit några utmärkelser eller vunnit tävlingen. Vi drog en suck av lättnad men också av besvikelse efterom vi inte kommit på andra plats vilket är att inofficiell vinna Snårigaskäggen. Vi ropade vårat kårrop och gick sedan mot tåget för att ta oss hem.

/ SIMON