Lasse Maja och Mobilmysteriet

Gemensam övernattning för Myrorna och Insekterna (Spåraravdelningarna)

Tolv förväntansfulla myror och tjugo insekter samlades en gråmulen novembermorgon, redo att lösa det mystiska mobilmysteriet. Efter rop och hejdå kramar packade scouter, ledare och hjälpande föräldrar in sig i bilarna och begav sig av mot Valleby. Väl framme möttes scouterna av Vallebys egen polismästare som meddelade att det verkade som om hela Valleby drabbats av störningar för mobilerna kunde inte koppla upp sig på nätet. Nu ville det sig så illa att både Lasse och Maja var bortresta och frågan var då om scouterna kunde hjälpa till att lösa mysteriet……och gissa om dom kunde det!

Först bar det iväg patrullvis till cirkusägare Akro Baat vars rep fallit i bitar och hon kunde inte längre gå på lina. Nu var oron stor att ingen alls skulle komma till cirkusen, folk surfade hellre på mobilen än gick på cirkus och nu när linan var trasig skulle cirkusen nog får slå igen. Tur att scouterna, som var så duktiga på knopar, kom till undsättning så att linan gick att reparera. Scouterna var frågvisa i bästa Sherlock Holmes anda men mysteriet löstes inte här och scouterna letade vidare och hamnade hos Caféägaren.

Här var det kris, kocken var sjuk och att få in en ersättare var omöjligt då mobilerna inte fungerade. Caféägaren funderade på om ett bankrån skulle kunna hjälpa honom ur knipan Scouterna
som började bli mycket hungriga fick helt enkelt laga sin mat själva på stormkök med assistans av polismästaren., för att orka ta sig vidare. Så kom de tillslut till elektronikverkstaden, och Lage Prylén, och här gällde det att vara vaken. Scouterna fick gå runt och inventera för att sedan memorera och diskutera …vad var det som saknades? Med Herr Pryléns hjälp blev slutsatsen att det var en störsändare som var försvunnen, kunde scouterna hjälpa till att hitta den skulle de nog finna lösningen på problemet. Men var skulle de leta?

Scouterna traskade vidare och stötte sedan på fågelskådare Inga Börd. Å äntligen kunde hon höra fåglarna, de stördes så av mobilerna. Scouterna blev misstänksamma och letade i omgivningarna. Störsändaren, där var den! Tyvärr var den omgiven av ett elektriskt stängsel som bara kunde stängas av genom en knapptryckning…givetvis var knappen också strömförsedd. Tur att scouterna var rådiga, med hjälp av livlinekast lyckades de stänga av strömmen och nådde fram till störsändaren. Fågelskådaren förnekade all kännedom om störsändaren men oroade sig för att scouterna skulle stänga av den, då kanske fåglarna skulle försvinna. Tyvärr visade det sig att det behövdes både koder och ett tummavtryck för att desarmera. Fågelskådaren pustade ut och scouterna traskade vidare för få i sig något att äta och för att värma sig, å tänk att i Valleby fanns det både en scoutstuga och varm choklad och smörgås.

Mätta, varma och belåtna behövde scouterna fundera vidare på mysteriet, bästa sättet var förstås att uträtta något viktigt, 1:a åringarna övade sig på att tända lyktor, och 2:a åringarna fixade en ätbar överraskning till kvällen. Därefter samlades alla för att öva på knopar och gjorde övernattningsmärken. Nu började hungern göra sig påmind, tacobuffé serverades till allas belåtenhet, och efter disken var scouterna redo att ta nya tag, nu skulle mysteriet lösas en gång för alla! I mörker och ett aldrig sinande regn kämpade de tappert med att leta efter de misstänkta, löste uppgifter med hjälp av varandra och lyckades så småningom få fatt på alla koder som krävdes.

Nu hade de allt de behövde förutom rätt tumme …..för vem var nu den skyldige. Alla verkade skylla på varandra. När polismästaren samlade alla på torget i Valleby var spänningen stor, för framför scouterna stod störsändaren och blinkade ilsket…kunde det vara en bomb? Scouter är bra på att samarbeta och med allas hjälp visade det sig sedan att rätt tumme var funnen och störsändaren kunde desarmeras… vem var då den skyldige….ja Herr Prylén förstås!! Polismästaren var så tacksam för scouternas insats, utan dem hade han aldrig löst mysteriet och Valleby var räddat än en gång. Nu behövde scouterna komma in i värmen, får av de blöta kläderna och hoppa i pyamasarna.

Kvällen avslutades med sångstund, chokladbollarna som 2:a åringarna fixat, tandborstning och en spännande godnattsaga….och efter en sund hördes bara snusningarna från trötta men nöjda scouter.

Morgonen därpå väcktes scouterna med pepparkaka, efter frukost och disk hjälptes de åt att packa sina saker. Idag var det märkestagning! Förväntansfulla scouter gick till sina respektive stationer, 1:a åringarna skulle ta knopmärke. Tre knopar skulle knytas och sedan skulle användningsområdet beskrivas (fråga gärna vilka knopar de gjorde och vad de kan användas till). Därefter fick de tända och släcka ,putsa och tömma lyktor. 2: a åringarna tog isär, svintade och satte ihop stomkök (fråga gärna vad det används till och vad svinta är och varför man gör det). De fick också lösa chiffer. Vilka scouter , helt fantastiska, övning ger färdighet så ta hjärna hjälp av era små scouter i vardagen där deras kunskaper kan komma till pass. Under tiden som scouterna visat sina kunskaper hade glödbädden vid grillplatsen långsamt blivit klar, och det var dags för lunch;

Hajkbomb! Scouterna var lyriska- det bästa det någonsin ätit. Ja så började resan nå sitt slut, trots flitigt packande hade ett och annat plagg blivit kvar och vi auktionerade ut dem till högstbjudande, men scouterna hade koll så tillslut fanns det inge kläder kvar. Dagen avslutades med märkescermoni, rop och skratt. Scouter och ledare och föräldrar fyllde bilarna och lämnade Valleby för den här gången. Polismästaren tackade ånyo för att han fått låna era fantastiska scouter, och ledarna kunde inte annat än att göra detsamma…..så tack och på återseende.